Om oss
Till salu
Länkar
Basjkirens färger Tecken Basjkirens gångarter Fakta om Basjkirregionen
Basjkirer är en stark och tålig häst som tål sträng kyla ända ner till - 40 grader. Basjkirer har ett lugnt temperament och ett bra psyke, De påminner mycket om islandshästen i sätt att vara. Basjkirer har en speciell personlighet är otroligt intelligent, snäll, lojal. De är ena envisa rackare. Har man en gång haft med Basjkirer att göra så har man svårt att släppa dom.
Basjkirer mäter mellan 135-160 cm i mankhöjd. Alla färger får förekomma. Oftast har dom ål och vilttecken som för det mesta sitter på benen och halsen. Basjkirer har sex gångarter -skritt, trav, galopp, tölt, pass och sk kosacktrav som dom kan ta till på sumpigt underlag.
Många allergiker som inte tål andra hästraser kan tåla dessa hästar. Är man allergisk och vill prova om man klarar att umgås med Basjkirer bör man vara försiktig och ta med sina allergimediciner. Tänk också på att det kan finna mycket annat som är allergiframkallande i en stallmiljö. Tyvärr förväxlas ofta den Ryska Basjkirhästen med American Bachir Curly som även den har rykte om sig att vara allergivänlig.
Basjkirer kommer ursprungligen ifrån Uralbergen i Ryssland där lokalbefolkningen, Basjkirer använde hästarna i första hand som rid- och draghäst men den nyttjades även som mjölk- och köttproducent. Ryssar har en särskild alkoholhaltig dryck som innehåller hästmjölk (Kumiss).
I dag finns det ca 350 Basjkirer i Sverige varav 13 stycken är godkända avelshingstar och det föds ca 30 föl per år.
För mer info om rasen gå in på Svenska Basjkirhästföreningens hemsida som finns länkad sist på vår hemsida.
Historiskt har en ryttare på en vit häst symboliserat helighet, renhet, seger och lycka. Ryttaren på en röd häst symboliserade krig och blodbad. Den svarta hästen hungersnöd och begravning och den blekgula hästen symboliserade döden. Enligt en antik filosofisk lära kunde man se ett samband mellan hästens temperament och dennes färg. Den bruna hästen var lättlynt och livlig. Fuxen var hetlevrad och häftig. Den vita hästen eller ljus skimmel var trög och sävlig och den svarta hästen var nedstämd och dyster.
På 1600-talet blev det mode bland hovstallen med tigrerade och skäckiga hästar. Dessa hästfärger ansågs under
temperamentslärans tid vara orena, sakna energi och framåtanda. Efter franska revolutionen och napoleonkrigen miste de brokiga färgerna sin popularitet. Militären ville inte ha hästar som avvek från mängden.
Idag vet vi att färgen inte har någon som helst betydelse för varken temperament eller prestation. Det vi vet idag är att en häst med ljust skinn under vit päls är känsligare för väder och vind än andra. Dessa pigmentfattiga hästar har dåligt skydd mot solens ultravioletta strålar och kan därför lättare få hudsjukdomar än andra hästar.
En av de äldsta färgerna hos hästar är en gulbrun (black) häst med svart man och svans och ofta med nedre delen av benen i svart. Przewalskihästen som är den enda vildhäst som överlevt till våra dagar är blekt gulbrun (brunblack) och Tarpanen -en utdöd vildhäst som levde på dom ryska stäpperna var musblack. Vildhästarnas ljusbruna till grå färger liknar färgerna i deras omgivning. den har ofta vit eller ljus buk som förstärker den skyddande likheten med omgivningen. När ljuset lyser uppifrån bildas det en skugga under bålen. Om buken hade samma färg som bålens ovansida skulle skuggningen göra hästen synligare för fiender. på grund av den ljusa buken motverkas skuggningen och intrycket av bålens tredimensionella form försvagas. Det kallas för motskuggning. Däremot är hästens öron tecknade så att dom syns tydligt eftersom öronrörelserna är en stor del av hästens kroppsspråk. Öronen är ofta vita eller ljusa inuti och ytterkonturen är förstärkt av en svart eller mörk öronbräm.
Genom människans påverkan -avel har det uppstått mutationer från blackfärgerna. Brunblack har blivit brun, musblack har blivit svart och från rödblack har det blivit fux. Hos de flesta
tamhästar idag så har anlaget för black försvunnit helt som hos fullbloden och dom flesta europeiska halvblodsraser och kallblodsraser. Blackanlaget är dominant precis som den bruna ögonfärgen hos oss människor. det betyder att en häst som har en black förälder blir black. Anlaget kan inte ligga dolt. Blackanlaget gör att täckhårens färg är blekare än motsvarande tamfärg. Därav benämningen black som kommer från fornsvenskans blacker som betyder matt, blek och urblek. För att veta om hästens färg verkligen är black så kan man titta på hårets pigmentering. Ryck loss några hårstrån från hästens mörkare partier, håll hårstråna i rotändan och titta på strånas yttre och inre sida. Har hästen black färg så synns det med blotta ögat att ena stråsidan -insidan närmast huden, är ljusare än den andra sidan.
|
Hästar som är brunblack har svart eller brun ål, svart mittstol, svart svansfjäder eller gråmelerad svans och svart eller brunt mittparti i pannluggen. Manens sidohår brukar vara ljust brun eller vit och svarta eller mörka fötter. Mörkbrunblack häst kan ha helt svart man och svans.
|
 |
|
Hästar som är musblack har svart ål, svart mittstol, svart eller grå svansfjäder, svart eller grått mittparti i pannluggen. Manens sidohår brukar vara ljust grå eller vit och svarta fötter. Mörkmusblack häst kan ha svart man och svans.
|
 |
|
Hästar som är rödblack har röd ål, röd mittstol, röd svansfjäder, rött eller svart mittparti i pannluggen. Manens sidohår brukar vara röd eller gul i enstaka fall kan enfärgad ljus eller vit man förekomma.
|
 |
|
Hästar som är isabellblack har mörkgul ål, mörkgul mittstol, mörkgul svansfjäder och eventuella sebraränder är mörkgula. Man och svans ljus eller nästan helt vit. På mycket ljusa blackisabell hästar kan ålen vara väldigt svår att se. Täckhåren är blekt gul till vit.
|
 |
| Tecken | |
|
Det är inte helt ovanligt att Basjkirhästar har viltmärken.
|
 |
|
Blackhästar har ganska ofta 0,5-1,5cm breda tvärstrimmor på benen dessa strimmor kallas för sebraränder eller sebrastrimmor. Sebraränderna brukar ha samma färg som hästens ål, mittstol och svansfjäder. Sebraränderna kan förekomma på både fram och bakben. Något tydligare och mer förekommande på frambenen.
|
 |
Skritt är hästens långsammaste gångart. Den är fyrtaktig med åtta moment. Först lyfter det ena frambenet och strax därpå motsatta sidans bakben, sen flyttas det andra frambenet framåt och därefter det motsatta bakbenet. De främre hovarna tar mark före den motsatta bakre hoven så när hästen skrittar har den alltid minst en hov i marken. Det är lika lång intervall mellan varje hovnedsättning. Hästen stöder ömsom på samma sidas ben och ömsom på dom diagonala benen. man kan dela in skritten i några olika benämningar. Manöverskritt, Samlad skritt går i ett lugnt tempo, Ökad skritt rids i ett snabbare tempo och en friare hållning.
Trav är en tvåtaktig gångart med fyra moment. Hästen lyfter två diagonala ben samtidigt. Två av dom fyra momenten är svävnings faser. det finns några olika benämningar på trav. Samlad trav, Kort trav, Manövertrav, Ökad trav och Sträckt trav beroende på i vilken hastighet och samling som traven rids. Passage, Piaff och Spansk trav är några andra benämningar på olika sorters trav.
Är nog hästens snabbaste gångart. Den är tretaktig med sex moment. Hästen har ena sidans fram- och bakben framför den andra sidans ben och lyfter alla ben samtidigt. Man kan rida i både vänster och höger galopp. Namnet får den efter vilket bakben hästen börjar galoppen med. dom sex momenten kan beskrivas så här. vänster bakben lyfts, därefter kommer höger bak och vänster fram, när sen högra frambenet lyfts förblir hästen svävande tills vänster bakben åter skjuts framåt och når mark. Några olika benämningar på galopp är Falsk galopp och Korsgalopp som namnen antyder är det när galoppen inte utförs korrekt. Samlad galopp, Arbetsgalopp, Mellangalopp och Ökad galopp beroende på tempot.
Tölt är en fyrtaktig gångart med åtta moment. Det är inte många hästraser som klarar av tölt. men Islandshästar och Ryska Basjkirer är två hästraser som kan lära sig denna gångart. Benämningar på tölt som kan förekomma är: Travtölt och Passtölt. Som namnen antyder blandar hästen in trav eller passmoment i tölten.
Pass är en tvåtaktig gångart med fyra moment. Om du tänker på ordet passgångare så kanske du redan vet hur denna gångart fungerar. Kamelen är en väl känd passgångare. Under passgång flyttar hästen två ben från samma sida framåt samtidigt. Ett annat ord för denna passgång är Grisepass. En variant av pass är Flygande pass där det ena benparets hovar träffar marken nästan samtidigt och det förekommer ett litet svävande moment innan hästen sätter i det andra benparet i marken.
Kosacktrav är en ganska okänd gångart i vårt land. Det är Basjkirhästens sjätte gångart men det är inte många Basjkirer i vårt land som klarar av denna nästan bortglömda gångart. Denna gångart använder hästen i mycket svår terräng. Hästen kastar frambenen åt sidorna i cirkelrörelser för att tex. röja undan högt gräs. Denna gångart är väldigt skön för ryttaren men den känns lite som att man gungas i sidled i en åtta.
