Om oss
Till salu
Länkar
Det stora ögonblicket.
Text av: Gunn-Britt Blomdahl
Så kommer då natten då hästens mjölk visar vit mjölk och det är dags. i mitt första stall, långt innan nymodigheter med videoövervakning, installerade jag en mjuk soffa och lite soft belysning, där jag tillbringade natten (nätterna) med en god bok. På det viset har jag kunnat vara med på i stort sett alla fölningar på Lazy B genom tiderna. Den som verkligen kunde luras var gamla Chantil Lady, som vi tog bort förra året. Hon kunde på två minuter pluppa ut en lika perfekt liten unge varje gång. Hon VILLE helt enkelt inte ha hjälp.
Har haft andra som blivit alldeles förtvivlade och lagt sig ner och fölat mitt i middagsmaten, bara för att säkerställa att de inte behöver vara ensamma. Ja, en gång hände detta tom med publik och gäster närvarande! De fick vara med och se något de aldrig kunnat drömt om.
Det är snällt att ha ett spann med kli, eller "mjukfoder" för hennes tarm redo till efter prestationen. Då, när magen plötsligt blir väldigt tom, DÅ kan de äta. Men de skall dock hållas att äta försiktigt de första
dagarna. Mer om detta nedan.
Se till att inte störa hästen mer än absolut nödvändigt, men ändå kunna placera dig på en lämplig utkikspost. När det sedan är dags, ring inte till både gubben/gumman och barnen, grannar och släktingar, utan om inga komplikationer tillstöter, låt hästen klara sig själv så gott det nu går. Den här ordningen skall det vara vid en normal och helt i ordning födsel:
FÖRST äter stoet, sover en stund och ser helt ut som vanligt. Ibland, och särskilt en del ston, går av kraftfodret - eller går av fodret helt och hållet - just kvällen innan fölning, så håll utkik i krubban så ingen mat ligger kvar. En del lämnar en del också vid frukosten…och DET brukar de inte göra.
När du känner att det drar i ögonlocken och bokstäverna hoppar över sidan, och du är färdig att ge vad som helst för att sova, tittar du på klockan. Mellan 01.00-05.00 på morgonen fölar nästan 90% av alla ston. Det är nu det blir spännande. Har hon backat in i väggen och tryckt? Många gånger? Kanske vill hon knipa en dag till. Var mjölken riktigt vit? Eller var den gulvit? Kanske blir det inte i natt. Så…
PLÖTSLIGT lägger hon sig ner. RÖR DIG INTE. Inte än. Det hörs om det är dags. Bara var tyst som en mus och vänta. Troligen går hon upp och ner ett antal gånger. När vattnet går hörs det som någon häller ut ett spann vatten, eller som en häst kissar - då kan du resa dig upp. Hon kan fortfarande vara orolig och gå upp och ner. Manen står rakt upp och hon börjar svettas. Nu lägger du märke till att hon sjunkit ner också i flankerna, och att själva buken riktigt buktar neråt. Fölet har skiftat läge och är på väg ut.
Oftast så börjar man se en bit av fosterblåsan innan man ser en hov. Fosterblåsan är kritvit och kan stå ut rent som en ballong. Alltmedan stoet går upp och ned. Prata lugnande med henne och förklara vad som händer. Nej, inte för hennes skull, utan din…
NÄSTA steg är en hov ut. Ibland kommer båda framhovarna på samma gång, ibland bara den ena. Optimalt skall den ena framhoven vara ca 15-30 cm från den andra. På det viset hamnar inte bogbladen parallellt i kanalen utan det blir mindre press för såväl sto som föl. Det viktiga nu är att kontrollera att hovarna pekar NERÅT. Sulorna får inte under några omständigheter peka uppåt - i så fall ring veterinären omedelbart (hästar har otroligt sällan fellägen. De lägger dem tillrätta själva).
"BENSKEDET" kan pågå en bra stund. Kanske 20-30 minuter, med många upp och nergångar. Ibland kan det se vanskligt ut att hon skulle bryta fölets ben mot betongväggen, eller genom gallret - men hav förtröstan. De har en otroligt stark instinkt och vet vad de gör. Från det att vattnet går tills det att benen sticker ut får inte mer än max 40 minuter passera. Stoet arbetar hårt nu och under stor smärta och då det värsta är kvar, så måste hon ha gott om krafter kvar.
Du SER hur hon tar i vid värkarna och hur fölet verkar sitta helt fast. Det gör det ju inte egentligen, det är ju så att hon inte tar i allt vad hon har ännu, utan cervix håller fortfarande på att öppna sig. Ibland kan man här se hur mulen tittar fram under värkarna, och sedan åker tillbaka in i födelsekanalen mellan värkarna. Då är allt som det skall. Förutom tiden. Börjar det närma sig en halvtimme av ben utan något mera, gå in i boxen och ställ dig passiv i ena hörnet. Vänta på att hon lägger sig (om hon gör det) och klappa om henne på rumpan och tala om att du tänker hjälpa henne. DRA ENDAST UNDER VÄRKARNA!!! Det är mycket viktigt. Det finns undantag - se nedan, men det är så man "skall" göra.
Fölets fötter är otroligt hala. Ta hål på hinnan och ta tag om benen utan att ha hinnan emellan, då blir greppet betydligt bättre. Känner du ändå att du inte får tag i dem, använd ett tjockt grimskaft som du lägger som en snara runt kotan och dra. Tänk på att inte dra i båda benen på ett sån't sätt att de kommer ut jämsides - utan först det ena, sedan foten på det andra vid mitten av skenbenet. Ta i. På kossor använder man traktor och kedja för att dra ut bäbisarna, det gör man inte på hästar. Men ta I. Ordentligt. Tag spjärn mot stoets skinkor med fötterna och dra i takt med värkarna.
Om nosen kommer någonstans mellan skenbenen och bogarna är allt i sin ordning och allt som behövs är kraft. Titta på klockan. Om det passerar en timme, så arbetar du mer frenetiskt än om det finns gott om tid. Tänk på att hon skulle gjort detta själv om inte du var där.
PLÖTSLIGT kommer det. PLUPP! Och halva är ute. Där tar stoet en paus. Tag under tiden bort hinnorna kring nosen på fölet och titta på det. Se de hängande öronen. När fölen föds har de inte mycket blod alls i kroppen, de väntar ju på den avslutande blodtransfusionen via navelsträngen och detta märks särskilt på öronen. De hänger. Nej, de ligger slickade kring huvudet på den nyfödde och helt utan styrsel.
I det här läget börjar många kämpa för att komma upp redan, men det är futila försök. Den andra halvan av deras kropp sitter ju fast som i ett skruvstäd än så länge. Under resten av fölningen kan du dra dig tillbaka och agera åskådare på första parkett. Vid nästa eller nästnästa värk fullkomligt rinner resten av kroppen ut och framför dig har du en slembobba med ett huvud. Passa på att försiktigt ta bort hinnorna på fölet. Kanske kan du komma till så att du kan lyfta svansen och se om det är ett sto eller om det är en hingst? Det dröjer inte många minuter förrän stoet hämtat sig så pass att hon vill börja sköta om sin unge. De här minuterna är dock otroligt viktiga: det är nu den sista blodtransfusionen sker.
På de hundratals fölningar jag varit med om, har jag endast behövt KLIPPA av navelsträngen en endaste gång. När navelsträngen sträcks ut mellan sto och föl (oftast när stoet reser sig) så finns en speciell punkt på navelsträngen som är svagare än den omgivande. Där gör spänningen att blodkärlen dras åt och av den anledningen så blöder det oväntat lite efter själva bristningen.
DITT JOBB NU är att jodopaxa navelsträngen på bäbis noggrant. Navelsträngen är det nummer ett skälet till tex fölsjuka, och det spelar ingen roll hur ren boxen är, så finns det ändå bakterier där. Jag använder outspädd jodopax på en rejäl bomullstuss. - hur mycket det än bär mig emot (jodopax skadar vävnaden) men jag har inte finnit något som är bättre eller ens kan likställas till det.
SKULLE det vara så att hästen i alla fall har fölat utan dig, och du överaskas av ett föl i boxen när du kommer på morgonen, är desinfekteringen av navelsträngen det ALLRA VIKTIGASTE du har att göra. Fölsjuka, se mer nedan, kan orsakas av vilken bakterie som helst - och här har den bästa näringsvätska möjligt att växa i.
Ge stoet en stund med sin fölunge efter genomgången födsel och navelsträngsskötsel. Nu kan du titta på hur mamman mjukt nafsar bäbis i öronen för att få den att resa sig, eller biter tvärs över korset. På det senare stället finns en "inbyggd" nödknapp för mödrar: kniper du med fingrarna däröver så kommer fölet försöka resa sig. Denna funktion fungerar bara en kort tid efter födseln, men om man "leker" för mycket med den, så lär man snabbt fölet att sparka bakut åt den som kommer bakom och tar den på ryggslutet.
SOM REGEL är hingstar slöare att resa sig än ston. Antagligen beror det på "det naturliga urvalet" - det föds ju lika många hingstar, så chansen att en hingst (I frihet) ens skulle få betäcka ett enda sto, är otroligt litet, varför livskraften redan från början är mindre hos hingstarna. "Mister man en, står där tusen åter" - tycks även Universum resonera.
Stona däremot är artens fortlevnad och är segare, snabbare och mer livskraftiga. De reser sig också oftast snabbare och är bättre koordinerade redan från början. Stofölen hittar också fortare till juvret.
Det ÄR helt okey att hjälpa bäbis att stå. De far omkring ibland så man kan bli mörkrädd, helt utan koordination. Använd "res-dig"-knappen genom att knipa över baken för att sätta igång och tag sedan MJUKT tag precis bakom fölets armbågar och stötta det. Ofta räcker det med att man hjälper det en enda gång, men släpp det otroligt sakta, för det förblir ganska ostadigt en lång stund. Mellan försöken är det mycket lämpligt att vidröra hela fölungen med händerna. Stryk över öron, ögon, nos, ryggen, magen (INTE navelsträngen!!!) och knacka på hovarna. Den prägling du utsätter hästen för nu, den sitter i hela fölets liv.
Det finns särskilda böcker skrivna om just "imprinting", prägling, men det räcker egentligen med att säga att endast de två första dygnen fungerar präglingen. Därefter kan du inte införliva din varelse i hästens flock på hans egen nivå.
Personligen brukar jag ha ett rent badlakan och hjälpa stoet att gnugga fölet torrt. På det viset rör jag hela fölet och gör en god gärning på samma gång. Däremot håller jag (oftast) inte på med grimmor mm efter det att fölet växer på sig och blir klart att gå till hage etc. det lämnar jag tills fölet behöver det. Präglingen jag gjort den första dagen hjälper mig då att hästen inte behöver känna någon rädsla eller osäkerhet och grimtämjningen går i ett nafs.
FÖLET kommer att vingla omkring och leta efter juvret en lång stund innan den hittar rätt. Titta på klockan igen. Den MÅSTE dricka råmjölen inom 6 timmar. Ingen panik alltså. Om du är kvar i boxen kan du lämna den nu och återgå till din utkiksplats och bara studera underverket. Juvret sitter inte mellan frambenen…. Och inte i svansen…. Tids nog hittar den. Du hör ett smackande ljud, det är så fölet låter den första dagen för att leta efter juvret. Det är OCKSÅ så det låter då den finns vad den söker.
Så fort fölet fått den första slurken råmjölk kommer den piggna till alldeles otroligt. Ett litet försök till bocksprång kanske innan den dricker igen. Nu vet den ju var den skall leta. Första "faran över" kan blåsas. DU kan snart gå och lägga dig. Nu skall bara tarmbecket gå.